Svenskt hedersvåld i praktiken 

Konsten att verka men inte synas.

Identitetspolitik på hög nivå,

Från våld i nära relation till drev, häxbränning och fortsatt maktmissbruk.

Vad händer när de som ska vara opartiska och söka sanning istället väljer att bli en förövares förlängda arm? När fakta inte längre spelar någon roll och de som ska skydda utsatta grupper i samhället istället identifierar sig med förövaren? När de aktivt väljer att gå dennes ärende? För hur ska man annars tolka det när såväl media som domare tar sig utrymme att författa lögner om en våldsutsatt kvinna och därefter vägra göra en publik rättelse, och som att det inte vore illa nog, när inte heller svensk tingsrätt trots kritik från Justitieombudsmannen, tar ansvar för felaktiga uppgifter som de skriver i domskäl som ju är offentliga och av stor betydelse.

Hur långt är vi i Sverige år 2023, beredda att gå för att skydda vita mäns påstådda heder? Hur har lagen om förtal egentligen kommit att tillämpats? Har den kommit att fungera som skampåle och skrämselpropaganda? För att sätta osynlig munkavel på tjejer och kvinnor som utsätts för våld, övergrepp och trakasserier? Vad hände med girl power och att inte ta skit?

Sist men inte minst, är vi i Sverige lika inför lagen?

Mitt fall handlar egentligen inte om rättsövergreppet eller den svenska hederskulturen. Nej, det är bara symtomen på något betydligt större och mer problematiskt är så, nämligen det strukturella hatet gentemot tjejer och kvinnor. En toxisk kultur och hur våra mänskliga rättigheter bakom den tjusiga Sverige-fasaden, kränks gång efter annan. Vi bör alla ha modet att ställa oss frågan vad vi med våra ord och handlingar signalerar till unga tjejer och killar som växer upp i samhället idag. Kanske är det nu dags att vuxna män börja hjälpas åt att hålla andra män ansvariga för såväl sina egna som andra mäns handlingar, istället för att skylla ifrån sig. Från hedersvåld i praktiken, till respekt för kvinnor och manlighet på riktigt. För att citera Fyodor Dostoyevsky;

“A man who lies to himself, and believes his own lies, becomes unable to recognize truth, either in himself or in anyone else, and he ends up losing respect for himself and for others. When he has no respect for anyone, he can no longer love, and in him, he yields to his impulses, indulges in the lowest form of pleasure, and behaves in the end like an animal in satisfying his vices. And it all comes from lying - to others and to yourself.”

Alma Santiago, MOD